försvinna..

vill bara försvinna, slläppa allt bara lämna och sluta känna, bry mig. känns som om det är aalldeles för mycket nu.
allt är som en virvelvind, känslor, tankar allt bara snurrar. vet varken in eller ut nu.
känns som att jag har tappat allt och alla efter vägen, kommer jag ha kvar något innan det tar stopp eller kommer det finnas nått kvar?
vill bara sova men kan inte.
jag vill oxå ha ett svensson liv, jobba, bo i hus mm. det är ju att vara vuxen i mina ögon.
fattar inte att allt ska ta så lång tid med allt. hur ska man stå ut och när vet man att det räcker?
livet är verkligen inte lätt. visst det finns folk som har bra mycke mer problem än mig.
                                         

tom i bollen

ja så känner jag mig nu.. var på möte idag i karlstad, åsa var med och körde. snällt som bara det..
mötet gick bra och det känns som om det är i rullning nu, synd bara att det dröjer någr månader tills nästa möte bara.
efter mötet åkte vi till ikea som inte går att missa när man ändå är i kd.. köpte en svart filt, äppel ljus och neger bollar:) så nu luktar det ikea i hela lägenheten:)
när vi kom hem åkte jag ner till stallet och fixade och gjorde iordning allt för natten..

måste erkänna att jag känner mig väldigt nere idag och ensam.. men men det är ju som det är inget att göra åt lixom. vet inte men det känns som att jag glider från allt och alla.. har jag gjort något, sagt nått eller ändrat mig på nått sätt?? säg då det istället så att jag vet och kan rätta till det istället för att skita i mig.. det blir inte bättre av det iaf så mycket kan jag säga..
har iaf börjat prata med en kompis som var min bästa kompis under många år vilket är jätte kul att ha fått igång kontakten med igen:)
får se om jag hittar någon som vill ha frankie på foder oxå för detta är ohållbart pengarna räcker inte till, jag måste ju kunna leva oxå..
mamma och alex kom förbi igår blev väldigt förvånad, hon hade med semlor så vi tog en fika och alex satt givetvis vid min dator och spelade:) han vville vara snäll så han skottade hela uppfarten och dom små stigarna här utanför.:) duktig han är lillebror..
vet inte riktigt om jag vågar börja hoppas igen.. tänk om det skiter sig igen nu.. då går jag under..
bättre att vara passiv och inte släppa inpå livet på det sättet igen. men det är svårt jag älskar ju henne så det gör ont. det är ju min mamma.. fy nej nu ska jag kolla lite film så tankarna skingras lite..

RSS 2.0